31 december 2011

Nästa år, då ska jag...

... inte tjata.
... inte skälla.
... inte gnälla.
... låta barnen bestämma.
... bara servera hemlagat.
... kasta alla halvfabrikat vi har i frysen.
... helt sluta svära.
... motionera regelbundet.
... aldrig stressa.
... alltid ha tid.

Eller vänta, det här stämmer ju inte. Jag blandar nog ihop nyårslöftena med önskelistan till tomten.

Nytt försök:

Nästa år ska jag...

... köpa ny plånbok.
... åka på skidresa.
... köpa snyggt tyg att sy nåt av.
... skaffa smartphonevantar.
... inhandla lite nya kläder.

Det låter rimligare. Jag är nog bättre på att hålla en önskelista än ett nyårslöfte, och det är väl bara att hoppas att lite egocentrering kan resultera i en ängels tålamod och stora depåer energi.

Gott nytt år till er som hittat hit!
Må bubblet smaka ikväll och huvudet vara snällt mot er imorgon!

26 december 2011

Husmorstips: Botemedel mot hicka

Inget är så effektivt mot hicka som ren och skär skräck. Att efter flera dagars hickande och hackande få se fasan i vitögat.

Maken: Ska jag skrämma dig?

Jag: Ja. (Tämligen skeptiskt eftersom jag inte kan skrämmas på beställning)

Maken: Du är gravid.

Nu är jag en logiskt tänkande människa som kan skilja på sanningar och hitte-på. Men dessa tre små ord tog bort hickan direkt och har inte dykt upp efter det heller.

Skönt att både jag, min man, min kropp och mitt undermedvetna är helt överens om att det inte blir fler barn i den här familjen.

21 december 2011

Varning! Innehåll ej passande för minderåriga.

Det här är verkligen inte en sån blogg. Inte för att den försöker vara duktig eller så, ärligt talat är den inte ens särskilt snäll alla gånger, men det måste väl finnas gränser.

Det är inte sånt här folk vill se. Eller vissa vill väl det men de letar sig någon annan stans. De kommer inte bli stammisar här i alla fall, utan snarast rejält besvikna och det redan vid nästa inlägg.

För det här är en engångsförteelse, jag kommer inte visa upp mig såhär igen.

Jag ber om ursäkt i förväg till er som är regelbundna besökare och som vant er vid småmuttriga inlägg som emellanåt kan bjuda på lite underhållning. Det har aldrig funnits någon tanke på att visa så här mycket av mig, det är ju för bövelen inte ens säkert att alla av er vet vad jag heter! Jag har ju inte presenterat mig.

Ändå kan jag med att fläka ut mig på det här sättet. Och sänka bloggen till en så låg nivå.

Smaklöst.

Okej. Ni har blivit varnade och har haft alla möjligheter att söka er till mer kvalitetsinriktade bloggar. För nu är det dags.

Här är jag. Naken.

Med lila händer, panna och snippa.

Varför jag är naken på bilden?

"Jag kan ju inte rita kläder" förklarar 3-åringen.










20 december 2011

Att fånga dagen

Fångar dagen gör vi nu i sviterna efter två barns magsjuka. 3-åringen kollar Teletubbies och återhämtar sig. 6-åringen rusar runt och deklarerar att hon är sjuk men hon har ändå dragit igång ett omfattande städprojekt i sitt rum. Emellanåt kommer hon ut i köket bara för att ge mig onda ögat över att jag inte hjälper till. Men jag är väldigt upptagen i Teletubby-land, kaffet dricker liksom inte upp sig själv.

18 december 2011

Att göra vad man kan

Dagen går åt till att underhålla lilla barnet som jag tror mår bra, och att ta hand om stora barnet som definitivt inte mår bra. Däremellan äter jag vitpepparkorn och önskar låtar till Musikhjälpen såhär sista dagen. Passar även på att dra ett litet strå till stacken via bloggen, nån nytta ska det väl vara med den:

Den här bloggposten innehåller nötkräm

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv."

12 december 2011

Döden. Och livet. Och tiden.

Jo, ibland har man ju tid att fundera. De tre tillsammans är en konstig ekvation som jag inte kan räkna ut.

Man far runt utan att ha tid. Inget blir riktigt klart för att man inte har tid. Inte tillräckligt med tid för varken det ena eller andra. Jobb, hem, barn, man, vänner, släktingar. Med näsan ovanför vattenytan. Och så det dåliga samvetet. Men så är det i livet. Det är ont om tid helt enkelt.

Sen kommer döden. Trots att man inte vet hur nära den är så vet man att den är där. Man vet också att den är där för att ta med sig din farmor. Och det är ju okej, det är så det ska vara i livet, de gamla är de som går först. Men man vet inte när, och du som nästan inte har någon tid. Fem minuter? Fem timmar? Fem dagar?

Men helt plötsligt är tid allt du har. Och det är också allt du kan ge till någon som närsomhelst levt klart. Och när döden äntligen kommer undrar du varför den tog så lång tid på sig. Kanske har mycket att stå i den också. Knepig logistik och sånt.

Det sägs att kroppen blir 42 gram lättare när en människa dör. En anhörig som väntat och väntat och väntat känner en lättnad betydligt större än så när döden och tiden gjort sitt och livet är kvar.


08 december 2011

Balanserad tillvaro

Fördelen med december är att man kan väga upp all skit med julemys. Glögg, ljus och vilket bakverk som helst som innehåller saffran kan ju få den suraste av sura på fötter igen.

Och med suraste av sura menar jag mig själv. Jag tror inte det biter på grobianer.



05 december 2011

Åt helvete med idioter!!!

Hur faan kan du med?! Stå och härskarteknika mig bara sådär! Ditt jävla rövhål!!!

Sånt kan man inte med att skrika i öppna kontorslandskap, men det är väl kontentan av det jag försöker förklara i lite mildare ordalag.

Tyvärr är och förblir vissa människor grobianer (jag pratar inte om djuret, det råkar bara dela namn med ett begrepp för att beskriva en idiot). Det är väl inte mycket att göra åt, bara räkna till tio och djupandas precis som när man bråkar med barnen.

Den liknelsen säger faktisk lite om vilken mental ålder somliga befinner sig på...

04 december 2011

Kalasdag

Om inte den här 6-åringen blir partyfixare när hon blir stor vet jag inte vad. Efter att gallrat å det grövsta bland kalasinbjudningarna landade vi på 16 barn. Hemma hos oss.

På nåt magiskt sätt står lägenheten kvar och är efter tvagning är den i prima skick. Eller ja, i samma skick som innan i alla fall.

Sen har vår avkomma föräldrar som inte kan datum och dubbelbokar kalas samtidigt som 3-åringens dansföreställning går av stapeln. Vilken fantastisk tur man har som har fina människor i kompisskaran som bara finns där, hjälper till med kalaset och lånar ut sin bil så att dumma mamman och 3-åringen snabbt och smidigt kan åka till dansföreställningen. Tack!

Nu: Trött mamma, glad firad 6-åring, stolt liten fågel som gjort sitt livs första föreställning (utanför dagis).

Vet inte om dagen bör firas med en god belgisk öl eller en stor skål glass med mängder av strössel. Kanske både och?


Hej bloggen!

Nejdå, jag har inte glömt dig, inte den här gången heller. Det har bara varit annat som krävt min uppmärksamhet, sjuka barn till exempel.

Jag har varit beredd sedan terminsstarten. Varje arbetsdag avslutas med en genomgång av vad som eventuellt behöver lämnas över till någon annan ifall jag skulle behöva vara hemma. Ibland har jobbet fått följa med hem bara för att vara på den säkra sidan.

Med facit i hand var alla förberedelser bortkastade, fram till nu har ju ungarna varit friska. Fast det senaste har det varit värsta OS-stafetten i febrar, kräkor och hostighet. En annan vill ju inte vara sämre utan det var väl lika bra att testa lite sjukdom en karensdag eller så. Överskattat tycker jag.

Dessutom visar det sig att det inte går att jobba med sjuka barn hemma. Och dumma mammor är allt bra dumma när de inbillar sig att de ska klara av att jobba trots feber. Det enda de klarar av är att gråta till Project Runway.



26 november 2011

Äntligen!

Bloggen är julpyntad, hemmet kommer bli julpyntat inom en överskådlig framtid, tre-fyra sjukor avklarade på kort tid, en unge har blivit ett år äldre, ett ljus är synligt i distansutbildnings-tunneln, årets godaste glögg är hittad.

Saker är långt ifrån klart, många saker som ska vara klara släpar efter. Många saker som jag vill få klart kommer det inte bli nåt med. Men än sen då? En julefrid har sänkt sig över mig och det är välkommet. Jag ser ingen problem- och konfliktfri månad framför mig, absolut inte, men det känns som att den här månaden är inbäddad i ett stort luddigt tomteskägg som dämpar ilskna utbrott och arga röster.

Eller så är det bara glöggen...

21 november 2011

Så jag antar att det är bra då?

Fick höra en annan nojig mammas funderingar kring det här med trots: "Känner sig mitt barn inte trygg hos mig eftersom hon inte trotsar? Törs hon inte?"

Jag bäddar in de här funderingarna i en liten sammetsask och tar med mig dem och plockar upp dem när min unge trotsar hädanefter. För hon är hon lite väl trygg enligt mig - i alla fall om man ska följa den teorin.

20 november 2011

Mycket väsen för ingenting

Jag springer runt i lägenheten och treåringen sitter på toa med stängd dörr och ropar "Jag är inte färdig" hur många gånger som helst. Ursäkta mig då som inte hörde när "inte" försvann ur meningen.

Påminner lite om när hon badade och ropade "Jag kissade inte i badkaret" och följde upp med "Nu kissade jag inte igen". Nähä du.

Treåringar informerar hellre för mycket än för lite och det är säkert bra. Jag antar att de blir väl förberedda inför mediebrus och konstant informationsflöde från alla håll och kanter.

19 november 2011

Empati...

... existerar inte alltid hos trotsungar.

Man tycker att det borde räcka att lillungen är sjuk med hög feber. Storungen har ju själv varit sjuk och borde kunna tycka lite synd om sin syster. Men nä, inte idag. Det är tydligen bättre att gå in i en martyr-roll, skrika och gapa och allmänt leva jävul så fort mamman, förlåt, dumma mamman ska det vara, måste ta hand om sjuklingen.

Om jag ser fram emot kvällens öl med en kär gammal vän? Som fan.



16 november 2011

Ett litet steg för mänskligheten

Men ett jättekliv för familjemyset!!

Nästan-sex-åringen drabbas av plötslig städiver och plockar undan leksaker från köket och torkar med trasan - allt för att det ska vara fint och mysigt till fikat. Pepparkakor och tända ljus. Lugnt och skönt. Ingen är högljudd.





I prick tre minuter, sen började springet.

Men dumma mamman har vunnit en liten seger för alla andra sprang ut för att gunga. Jag sitter fortfarande med tända ljus och dricker upp kaffet.

14 november 2011

Dum konsument eller dum marknadsföring?

Nu är jag inte den som tror på allt jag ser. Ofta skeptisk mot vad man försöker kränga på mig som konsument.

Men ibland sänker jag garden, gör mig lite mer mottaglig. Det kanske dyker upp ett erbjudande man helt enkelt inte törs missa. Man kanske presenteras för en produkt man inte visste man behövde. Man kanske äntligen hittar det man länge sökt efter utan resultat.

Mitt senaste inköp hamnar i den senaste kategorin då bra förvaring för spagetti har eftersökts. Helt plötsligt uppenbarade sig en visserligen ful, men funktionell, låda med lock. Nu går jag inte runt och vet längden på spagettistrån, utan jag gick på det visuella. Lådan såldes helt enkelt som en spagettiförvaringsburk med bild på spagetti på insidan och allt. Å vad bra det blev!





Not!!

Nu har jag en ful burk som inte duger till nåt och som inte får plats i skåpet. Exakt när växte jag ifrån whiskeyburk som spagettiförvarare? Jag bara undrar.

12 november 2011

Funderar på lördagstaktik

Jag orkar inte tjata.

Funderar på om idag är dagen då jag inte tjatar, inte gnatar, inte stoppar. Bara ger efter. Kan de äta hur mycket godis som helst? Är det vettigt att låta dem äta sig mätta på chips istället för mat? Det kanske blir bäst för alla.

Upplevelsebaserad inlärning för dem, tid att läsa Trotsboken för mig.


06 november 2011

Dagens tips: Lördagsmys

Körde en annan taktik inför lördagskvällen med tanke på fredagsmysandets frånvaro:

1. Ge ungarna middag först. Gemensamma middagar är överskattade.

2. Ge ungarna lördagsgodiset och placera dem framför teven medan de vuxna äter sin middag i lugn och ro.

3. Medan de vuxna drar ut på middagen och sippar på vinet kan ungarna, höga på socker, springa loss fullständigt i lägenheten bäst de vill. När de sprungit klart somnar de av sig själva på soffan.

Denna metod kan med fördel appliceras på vilken kväll som helst i veckan om man inte är så noga med fasta godisätardagar. Eller fasta vindrickarkvällar. Eller rutiner.

Smaklig spis!

04 november 2011

Var ärlig nu

Finns det någon - någon - som ärligt kan säga att de har fredagsmys på ett sånt där alla-är-sams-och-äter-tillsammans-och-pratar-om-hur-dagen-varit-med-tända-ljus-sätt? Ärligt?

För det är inte så vi fredagsmyser i den här familjen.



30 oktober 2011

Den som kom på vintertid hade inte småbarn

"Åh, vad skönt med vintertidsomställning, då får man sova en timme längre!"

Bullshit. Du får kliva upp en timme tidigare, det är vad du får göra. Treåringar och nästan-sexåringar begriper inte det här att fånga möjligheten alla gånger.

För er som sovit en timme extra kan jag meddela att det är knäckande att vakna innan klockan visar 06:00 en söndag. Knäckande.

26 oktober 2011

Kanske dags att göra slag i saken

6-åringen i skolmatsalen/bamba (bloggen anpassar sig utefter geografiskt spridda läsare):
"Måste jag äta upp den här jävla mackan?"

Det är verkligen dags att införa svordomsburken på riktigt nu. Men jag påstår inte att det är jag som kanske möjligtvis har dåligt inflytande på dottern, absolut inte. Men det kan hända att jag kommer lägga fler pengar i burken än henne.




22 oktober 2011

"Hur går det med din blogg egentligen?"

Det frågade precis maken. Första reaktionen är såklart "Har han koll på det". Andra reaktionen är det lilla dåliga samvetet.

Men bloggen, du ska veta att det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag är inte trött på dig eller så, vi har bara inte haft tid för varandra det senaste. Kanske har jag också känt att du inte riktigt lyssnat heller eller velat förstå vad jag menar. Men kan vi inte bara dra ett streck över gammalt groll och försöka hitta tillbaka till varandra? Va? Det behöver väl inte vara svårare än så.

Du är inte den enda som hamnat i skymundan, tro mig bloggen när jag säger det. Du kan ju kontakta min familj, mina vänner, lägenheten, cykeln, dagiset, jobbet, symaskinen och min distansutbildning om det känns bättre. Om det känns riktigt jobbigt kan ni ju starta en stödgrupp tillsammans.

Okej, jag måste gå nu men vi ses sen. Nejdå, vi kommer inte tappa kontakten, jag lovar.



16 oktober 2011

Språkförvirring

Internationella vänner på besök. Svenska och engelska om vartannat runt lunchbordet. Ungarna ska till barnvakter och de vuxna ska roa sig på bröllop.

Dumma mamman som är laddad och ser fram emot festligheterna utbrister "Kan inte ungarna åka iväg nu!" - på fel språk... Engelskafiltret slutade visst tillfälligt fungera.

Tur att ungarna var lika laddade och förväntansfulla de med.

12 oktober 2011

Man lever som en lottorad


Ibland tror man verkligen att man har koll. Men nä. När gör man rätt, när gör man fel? Plötsligt händer det bara.

"Barnen är ju så små, de ska inte behöva vara på dagis/förskola så tidigt." Å, vilken fantastisk förälder jag är som inte lämnar barnen förrän framåt nio... Men i vilket skick? Alla är svettiga, arga och stressade eftersom det har tjatats, tjatats, tjatats i minst en timme.

Nu klivs det upp, äts frukost, kläs på, borstas tänder och gås iväg - en timme tidigare och näst intill helt utan konflikter. Varför har jag inte testat denna metod tidigare?!

Så nu har vi mer tid på eftermiddagarna att skälla på varandra istället.


06 oktober 2011

Mammor som är duma

Man kan ju se statistik på lite allt möjligt som har med den här bloggen att göra. Kul att se att det är lite folk som förirrar sig hit varje dag. Hej och välkommen!

Man kan bland annat se vilka sökvägar som använts. Bland Google-sökningarna har "Eric Saade" varit en favorit (på grund av en kommentar på tidigare inlägg). Hur missnöjd blev inte den lilla tonåringen liksom...

Men min nya favorit dök upp härom dagen: "Mammor som är duma". Jag blir varm i hjärtat av den unge som googlat info om vad man gör med sin duma mamma egentligen - och av misstag hamnar här. Stackare. Hoppas du hittat vad du letade efter lille vän. Och jag håller med dig; din mamma var säkert jättedum.



Bajs - inte najs

Barnen får inte använda toalettord vid matbordet. Men skulle de göra det kan jag ha överseende med det för de är tre och nästan-sex år gamla.

Farbror med mustasch hade inga problem med att låta dagens lunchdiskussion på jobbet kretsa kring olika livsmedel och hur de tas emot av hans mage, och även hur vissa såg ut när de passerat igenom hela farbrorn. Det kan jag inte ha nåt som helst överseende med.

02 oktober 2011

Söndagsrecept

Förbered noga så att barnen är duktigt trötta.
Se till att barnen inte har någon aptit.
Håll noga koll så att barnen bara äter små myrportioner mat.
Håll ännu mera koll så att barnen äter elefantstora portioner glass.
Åk till Liseberg en dag när de flesta andra barnfamiljer är där. En varm och solig höstdag är att rekommendera.

Har ni gjort allting rätt kommer små viljor blanda sig perfekt med stora viljor. Låt ilska och frustration småputtra några timmar i tryckkokare, sedan är det bara servera en söndagsmiddag à la Norén, även kallad Nötknäckaren.

Smaklig spis!

Mm, jätteroligt. Verkligen.

Min vardag hade varit mycket enklare utan alla lustigkurrar och ståuppare i den här familjen. Ibland är det här med kommunikation inte det lättaste.

Bara en reflektion.

01 oktober 2011

Koma-lördag

Kvart över fyra på eftermiddagen och jag har precis vaknat. Resten av familjen sover fortfarande. Att sova på eftermiddagen är starkt förknippat med att ha katt, fast vi har ju ingen sån. Bara två små troll. Och om jag känner dem rätt kommer den här tuppluren straffa sig ikväll - rejält.


30 september 2011

Jag heter Hallinen och jag är en Wordfeud-knarkare

Alfapet har aldrig varit roligare. Eller ja, egentligen har Alfapet aldrig varit roligt, men nu är det jätteroligt! Tack vare Wordfeud.

Helt genialiskt. Gott om tid att klura ut ord utan att nån sitter mitt emot och bara "åååh, men kom igen då och lägg nån gång", och så kan man chatta. Inte så mycket såklart, man måste ju koncentrera sig, men ändå, så trevlig att säga "hej" och psyka lite och säga "tjohoo" eller "fan".

Fast det är klart, jag hade sluppit bli påmind om vilken dålig förlorare jag är om jag hade skippat Wordfeud. Att leda matchen men ändå bli totalt utklassad av att PLACKEN placerades på rätt ställe och gav över 250 poäng, det rubbade mina cirklar totalt. Men grattis som fan, jätteroligt. Verkligen.

28 september 2011

Sitt still för faan!

Allvarligt talat, jag orkar inte med mer spring vid matbordet. Om du bara höll dig på din plats skulle det bli lugnare för alla. Du är inte den enda i den här familjen. Om du blir lugnare av det så sitt i knät då, innan du driver mig till vansinne. När du flyger runt på det där sättet far ju alla andra runt efter dig, så skärpning.

Jag tycker faktiskt det är lite dålig stil. Du bor i min lägenhet, kräver en massa, ska vara med hela tiden. Visst, jag är tacksam över hjälpen på mornarna men du kanske kan försöka bete dig på kvällskvisten också. Mina ungar blir lugnare om du inte flyger iväg medan vi sitter och äter och jag har svårt att hålla koll på dig eftersom du faktiskt är osynlig. Så snälla Humlis - skärp dig!



26 september 2011

Mamma = näsduk

Kul att vara på väg till jobbet och bara sådär i farten se snorspåret i höfthöjd på tröjan.

Trodde jag blev gosad med medan jag stod och pratade med dagisfröken...






24 september 2011

Bokmässa-schmokmässa

Hela Göteborg, alla som nånsin skrivit en bok och varenda bibliotekarie i hela Sverige har tryck in sig i Svenska Mässans lokaler. Där försöker dumma mamman ta sig fram med två barn och barnvagn.

Tror i och för sig inte att det var helt tydligt vilket sorts ekipage vi var, men det var mycket fluffigt rosa, inklätt i ballonger och flaggor och lät ganska mycket. Ju längre tiden gick desto mer godisklibbigt blev ekipaget och även alla i omgivningen som råkade snuddas. Till slut dök asfaltskritor upp och det ingav en känsla av att det är dags att gå hem.

Nästa år ska det bokmässas igen - fast utan barn.

20 september 2011

Självdiagnos på nätet

"Sömn föder sömn. Sover man för lite så minskar viljan att sova men tröttheten ökar, liksom gnälligheten och hela barnets (Läs: dumma mammans) utveckling går på sparlåga."

Ett Anna Wahlgren-forum förklarar vad det är för fel på mig. Jag som trodde att det var hösttrötthet...

16 september 2011

Effektiv logistik

Man hinner knappt blinka så sitter stövlarna på små fötter. Och korta ben och kort morgonhumör stegar på snabbt trots mild protest.

Vems förtjänst kan detta vara? Jo Humlis! Humlis kan flyga och är skitsnabb. Det är bra för då kläms han (eller hon) inte i dörrar eller körs över av barnvagn - som annars är så lätt hänt. Dessutom ligger han (eller hon) alltid steget före, och man måste ju komma ikapp till vilket pris som helst - hur skulle det se ut annars?

Ja, jag vet inte hur det skulle se ut. Jag vet inte ens hur det ser ut nu, Humlis är ju osynlig. Trots det är han (eller hon) mitt absolut största stöd på vardagsmorgnarna.

13 september 2011

Prosit och Butter


Treåring med rinnig näsa som nyser hela tiden får man väl stå ut med.

Treåring med rinnig näsa som nyser hela tiden samtidigt som hon springer runt i lägenheten och äter majskolv som sprids fint på väggar och möbler vid varje atjoo, det tycker jag inte att man behöver stå ut med.


10 september 2011

Äntligen husmorssemester igen!!!

Papporna lämnas hemma med barnen. Mammorna åker till annan ort och vinlunchar, vänskapar och vistas på hotell. Och spelar Mr Vain vare sig man vill det eller ej...

Vi har världens bästa tradition.
Vi är så glada och laddade innan att jag alltid är orolig att det ska bli platt fall.

Men såna tankar är ju bara nonsens, det vet jag ju för jag känner er och nu har vi haft den här traditionen några år och det blir fanimej roligare för varje gång tror jag.

Söderhamn - bring it on!

05 september 2011

Asså, tack! Det var det jag skulle säga.

Om nån säger till mig att "jag läste din blogg" och sen svänger sig med kraftord som till exempel rolig, bra inlägg eller annat som är svårt att ta till sig, då blir jag lika generad som femåringen när man frågar henne om hon fortfarande är kär i Eric Saade eller Harry Potter.

Istället för "Ööh", "Aha" och "Hehe" följt av panikartat bytande av samtalsämne borde jag såklart sagt "vad roligt att höra att du läst min blogg!" och "TACK!"



01 september 2011

Hej!

Hur mår du? Jag mår bra.

Jag skriver det här brevet till dig eftersom jag aldrig ringer eller åker och hälsar på.

Min hatkärlek till sociala medier är stor; på ett sätt tror jag de tar bort det riktiga kontakt-i-verkligheten-livet, på ett sätt tror jag de räddar många från att bli lappsjuka. Nu används alltså detta forum som ett substitut för brev med frimärke. Eller ett telefonsamtal.

Sedan det började dyka upp små blonda rosa människor i vårt hem har det blivit drastiska förändringar i det sociala livet. Jag kan naturligtvis inte tala för min bättre hälft i den här frågan men jag är rätt säker att han håller med. I vilket fall är det här mitt brev, han får skriva sitt eget.

Det kom ju självklart in nya vänner i mitt liv i och med förvandlingen till "mamma".
(Tack för att det funnits utrymme att ventilera knasiga frågor som jag aldrig hade vågat ventilera med barnmorskor eller förskollärare.)

Sen finns det de som man delat halva sitt liv med och som nästan vet lite väl mycket om en.
(Tack för att ni finns kvar och för att det funnits utrymme att ventilera knasiga frågor som jag aldrig hade vågat ventilera med barnmorskor, förskollärare eller folk som bara känner mig i rollen som "mamma".)

Innan barnen var vi så unga och fågelfria och hade alltid pengar till öl och nudlar. Det var konserter, bio, måndagsmiddagar, rom- o cigarrkvällar, hemgjort rödvin o popcorn, paraplyträd, maskerader, festivaler, a-kassa på sommaren, schlagerglitter på våren, öl och sällskap året om.
(Tack för att ni gjorde mina tidiga år i staden så vansinnigt roliga och dekadenta.)

Det finns fortfarande de som lever sitt dekadenta liv i våra gamla kvarter men med fast jobb och köpevin - och det går inte att hålla jämna steg med de när det gäller.
(Tack för att jag får glädjefyllda tillfällen att försöka hålla jämna steg med er.)

Ibland verkar tiden inte spela någon roll. Ett styng av dåligt samvete kan ge sig till känna för att det var så länge sen sist, men det behövs ingen tid att hitta tillbaka.
(Tack för att vi kan prata och lyssna och analysera och berätta tills rösterna blir hesa.)

Det sägs att blod är tjockare än vatten. Vilken härlig garanti!
(Tack för att ni kommer finnas kvar som ordspråket lovat.)

Du vet hur det är, det hoppas jag i alla fall. Jag vill ringa, men det tar minst en timme. Jag vill hitta på spontana grejer på kvällen, men då är det dags för barnprogram, middag och kvällströtta barn. Istället håller jag tummarna för att du kommer finnas kvar när jag/vi/alla kommit ur bubblan som småbarnsåren är. Tiden spelar allt mindre roll för mig och jag hoppas det är samma för dig.

Om du tror att jag drar mig undan så stämmer inte det, jag försöker bara hålla näsan över ytan och klara av vardagens pusslande.

Nu bör jag ju ringa ett och annat samtal och skicka ett par brev. Det finns ju svåråtkomliga människor som lever sitt sociala liv i den riktiga världen utanför world wide web, och som inte nås av mitt budskap här.

Jag ska bara...

30 augusti 2011

Brott och straff


Dumma pappan skulle gå och handla men kunde inte hitta sin plånbok någonstans. En femtilapp lånades ur lilla barnets portmonä.

Senare under dagen kom det stora barnet bärande på dumma pappans plånbok. Den var ordentligt placerad i en liten låda som i sin tur förvaras i en låda mitt i leksakskaoset vi kallar barnrum.

Lilla barnet gillar att samla i lådor. Jag tror det kostade henne femtio spänn.




28 augusti 2011

Barn och humor

Det kan hända att nästan-treåringar inte är de bästa improvisatörerna när det gäller att få folk att skratta. Fast å andra sida skrattar de väldigt mycket själva så det väger väl upp.

24 augusti 2011

Vuxenpoäng

Gift, barn, bostadsrätt, fast jobb, löser gärna Melodikrysset, börjar på allvar att fundera på att pensionsspara, ser fram emot säsongsstarten av Dobidoo på fredag.

Det finns uppenbarligen vissa saker som avslöjar att jag är vuxen. Men inget signalerade "vuxenpoäng" så mycket som insikten att jag måste börja stryka mina kläder. Alltså till vardags och inte bara när det är bröllop.

22 augusti 2011

Var är Bob Hansson när man behöver honom?

Inte för att jag känner Bob Hansson eller nånsin har träffat Bob Hansson. Men när man som idag vaknar och är ledsen och lite arg och bara behöver älta, prata, analysera och få helt nya sätt att se på saker - då tror jag att Bob Hansson hade varit rätt person att lyssna på.

Jag får väl damma av Här ligger jag och duger och fortsätta tjata hål i huvudet på vänner och kollegor. Det går bra det med.


21 augusti 2011

Sköna söndag?

Ibland funderar jag på om inte glada barn är lika jobbiga som arga barn.

Likheter: Det skriks i höga tonlägen och härjas i största allmänhet. Det händer att saker går sönder. Sovmorgon är helt otänkbart.

Olikheter: Det blir lugn och ro när arga barn flyttar hemifrån i vredesmod.

19 augusti 2011

Fredagsmys?

Storbarnet är argt och vaket.
Jag fläskar upp ett stort glas rödtjut och äter middagen ensam i köket fyra timmar efter alla andra.

Alla konflikter som hållit sig borta under veckan har ackumulerats och och exploderar nu i full styrka.

Fredagsmys är överskattat.

18 augusti 2011

Harry Potter-känsla

Och då handlar det inte om nåt magiskt eller festligt över huvudtaget. Det handlar mer om ett gnisslande, ylande och skrikande i väldigt högt tonläge precis som Moaning Myrtle (Missnöjda Myrtle på svenska och det passar nästan bättre på en femåring). De enda tydliga ord man kan höra bland allt detta oljud är "Du är dum".

Med tanke på att jag sovit för lite och inte hunnit med middag kanske mina ordval inte var de bästa heller.

Zlatan-känslan vill inte riktigt falla på plats idag...



17 augusti 2011

Att känna sig som Zlatan

Alla har vaknat, alla har ätit frukost, alla har klätt på sig, alla tänder är borstade, alla saker som ska med är med. Morgonen har varit i det närmaste konfliktfri, två barn är lämnade på varsitt ställe i tid.

När jag är på väg till jobbet känner jag mig ungefär som Zlatan ser ut när han gjort mål. Jag vill gå på trottoaren och ta plats med armarna sådär högt och brett och se oerhört kaxig ut, liksom se ner på andra som går där med barn och inte verkar vara helt i fas denna morgon, ogenerat förvänta sig jubel.

Men det blir nog annorlunda imorgon.

15 augusti 2011

Mamman som tjatade så att hon dog

Ingen jättepositivt klingande boktitel kanske, men jag famlar lite i mörkret efter minsta lilla grässtrå av självhjälp...

Vardagen är här och jag ska egenhändigt se till att två små (och jag själv) blir mätta, rena, pigga och redo för sin dag - alla på olika ställen.

Risken att jag bokstavligen ska tjata ihjäl mig är väl inte direkt överhängande, men det kommer ju tjatas vilket i sin tur kommer sinka takten för alla vilket kommer framkalla fula ord som bara dumma mammor säger. Jag skulle önska lite mer tålamod på morgonen för att slippa känslan av att ja, idag är dagen här då jag verkligen kommer tjata ihjäl mig.


14 augusti 2011

Longing for lullabies

Det är dags att ni kommer hem, älskade barn.
Jag saknar er nu.

Musiken har tystnat, vännerna har åkt hem, langosarna är slut och ölen med. Mammorna och papporna är också slut för den delen. Soffan kallar på en trött familj som ska äta pizza.

Och kramas.

13 augusti 2011

Purple rain

Att vara tonåring och inte ha nån att dansa tryckare med på parken-diskot när de spelar "Purple rain" med Prince, det är sådär.

Att vara trettifemåring och få dansa tryckare med mannen i sitt liv när Prince i egen hög person framför "Purple rain" live, det är helt jävla magiskt.



11 augusti 2011

Föräldralediga!

Alltså vi avstår inte jobbet för att vara med barnen. Vi avstår jobbet och är utan barnen. De är borta på grönbete några dagar, vi är hemma på grönbete några dagar.

Musik, vänner, öl, inget tjat, inget gnat - här ska byggas buffert av tålamod för stormiga dagar.




09 augusti 2011

Det känns som om jag ska fria

Men det ska jag inte. Det gjorde jag för flera år sen, men jag minns känslan av nervositet, förväntan, hopp och oro.

Vad är det värsta som kan hända? Vad oroar jag mig för? Att bli totalt dissad eller ignorerad? Kritiserad? Eller mötas av en stor suck och himlande ögon? Jag är ganska säker på att jag är stor nog att hantera det i sånt fall.

Är jag redo? Tror det. Jag gör det - berättar för min man att jag startat en blogg!

08 augusti 2011

Tips angående barnuppfostran från Farbror med mustasch

"När barnet säger emot dig är det bara att tala om för honom/henne att ’Om du inte slutar nu byter jag ut dig mot en hundvalp’. Då blir han/hon snäll".

Farbror med mustasch vet även allt som är värt att veta angående amning.
Farbror med mustasch har bott hemma hos sin mamma i 55 år och har inga egna barn.

Dumma jobbstart


Semestern var för kort. Men femåringen motiverade mig att åka till jobbet på sitt egna lilla sätt: genom att önska att barnen och pappan skulle flytta från mig.

Varför? För att jag är dum som är allergisk mot katter.

För övrigt har vi inga planer på att skaffa katt men det verkar vara obetydligt i sammanhanget.



07 augusti 2011

Hedra din fader och din moder, my ass...

Man försöker få kontakt med nästan-tre-åringen genom att ropa namnet en gång lite lagom högt för att det ska gå fram att jag verkligen vill nåt men absolut inte surt eller tjatigt. En gång.

"Nej! Sluta!" blir svaret.

Respekt...?

PS: Jag väljer att inte tänka på hur denna väna lilla människa kommer svara i tonåren.



Låtsaskompisar in da house

Nästan-tre-åringar alltså... Nu är de här - låtsaskompisarna. Av erfarenhet vet jag att det är bäst att alltid fråga om någon står ivägen när en dörr ska stängas eller om de är med när vi ska på promenad. En gång satte jag mig på en låtsaskompis. Det gör jag inte om.

05 augusti 2011

Dubbelmoralens okrönte drottning

"Man får inte säga såna ord" har jag vid flera tillfällen informerat mina barn om när de kläcker ur sig saker de lärt av mig. Sen springer jag runt runt runt i hamsterhjulet som sjukvårdsbyråkratin är och efter att ha kopplats runt i diverse telefonköer lär man barnen ännu fler bra-att-ha-ord. "Varför sa du såna ord i telefonen?" frågar fem-åringen. "För att jag är en jävla bra mamma" önskar jag att jag hade sagt.

01 augusti 2011

"Utvecklingsfaser" my ass...

Idag har jag panikgooglat på "Trotsålder 2–3 år", "Trotsålder 5–6 år" och "Hur ska jag hantera mina trotsiga barn?". Jag borde ha googlat "Trotsålder 35–36 år" för att förstå vad jag och maken menade egentligen men jag tänkte inte på det då.

Sen börjar jag ana ett visst samband mellan glassätning och att få "Du är dum" kastat i ansiktet. Vet inte varför men man är antagligen jäkligt stingslig mitt uppe i sockerruset...  Och med man menar jag i första hand inte mig själv utan "Trotsålder 5–6 år".

30 juli 2011

På låtsas

Utemöblerna står på den soliga gräsmattan, kaffebryggaren puttrar, barnen med kalasklänningar har plockat blommor som står i ett glas på bordet, hembakade chokladrutor och kakor på ett fint kakfat i våningar, jag har blommig klänning. Jag låtsas vara som Underbara Klara.

Men det är inte jag som bakat. Kakorna är butiksköpta. Papperstallrikar framdukade. Finservetterna är en rulle hushållspapper.

Och jag tjuvröker.

29 juli 2011

Nåt rätt har jag gjort i alla fall

Jag vet inte vart de fått det från men mina ungar är tamejfan helt makalösa. Tänk att jag med alla brister och fel lyckats skapa nåt så fantastiskt. Kärlek!

26 juli 2011

Humörsvängningar

Semester... Få saker är så utmattande som att ha semester med två små som inte drar sig för att sparka bakut och ta sig ton. Lägg till det faktum att vi är stadsbor som blivit så ljudskadade av vår gata inne i stan att vi har svårt att sova för att det är alldeles för tyst.

Alla kastas runt i känsloregistret från jätteglad till superarg, men det positiva väger över och vi äter mycket glass.

Så trött men njuter ändå. Semester...

25 juli 2011

Nej, jag vill inte att barn ska vara glada

Eller vad säger man när femåringen bara kräver mer och mer märkliga grejer för att slippa somna. ''Vill du att inte att barn ska vara glada?'' Jo, det är därför du ätit godis på en måndag, fått springa fritt på semestergården bland hästar och kaniner, lekt med favoritkusinen hela dagen, käkat kakor innan middagen och inte haft några regler alls förutom de som gäller ren överlevnad. Jag känner mig inte som den elakaste mamman idag men jag har haft fel förr.

Barnet beordrar mig nu att gå och lägga mig mars pannkaka utan att få titta på nån film. Joråsåatteee...

22 juli 2011

Blixtar och dunder

Det har tydligen varit ett jäkla åskväder runtom i landet idag. Jag har inte hört ett smack. Däremot har ett femårigt åskväder mullrat kraftigt i min närmsta omgivning under dagen. Ett inte fullt så kraftigt tvåårigt ostadigt väder höll i sig till tio-tiden i afton. Nu har vinden avtagit helt och blixtar och dunder har ersatts av snarkningar. Jag går och pussar på små blonda huvuden och är tacksam över att ha dessa små yrväder. Många tankar går till Norge.

21 juli 2011

Sitter här och tänker tillbaka lite...

Den då fyraåringen var ett rasande litet åskmoln, utbrast "jag kommer sakna er men nu flyttar jag!", packade sin lilla väska och tänkte ge sig iväg med förklaringen att "man kan inte bo med dig". Mig alltså, dumma mamman. Pappan var inget större problem med. Varför så arg? Jag råkade lägga en liten bit kyckling på spagettin.

Man ser verkligen dum ut

när man kommer hem och tittar sig i spegeln och ser att man har sovmärken i halva ansiktet och intorkat dräggel i mungipan. Lägg aldrig barn innan du ska ut och panikhandla kaffe innan affären stänger. Du kommer somna själv och framstå som oförmögen att sköta personlig hygien bland alla sommarsnygga semesterfirare som glassar med rosévin på uteserveringarna.

20 juli 2011

En dum en trodde hon skulle vara ensam på zoo...

... men hela västsverige var där också. Mental anteckning: Håll koll på yr.no och industrisemestern.

Amen va faan...

Allvarligt talat – en till blogg?! Jag vet, helt onödigt och bara så jäkla dumt. Vem bryr sig? Det är redan ett myller i cybervärlden som det är och det behövs inget mer. Marknaden är mättad så det räcker och blir till! Det anser jag i alla fall.

Så vad ska detta vara bra för? Just nu är det nån form av självterapi tror jag, och givetvis i kombination med viss fascination för detta relativt (eller för mig) nya fenomen "blogg". Jag bara måste testa. Jag följer vissa bloggar och inspireras av dessa moderna feministiska kvinnor som har det fint och pyssligt hemma samtidigt som de bakar, träffar vänner, har fina kläder, umgås med sin man, gullar med barnen och dessutom har tid och ork för fan och hans moster. Sen finns det de bloggar som verkligen spelar roll och är viktiga och där folk faktiskt kan göra nytta och brinner för stora frågor. Jag tillhör ingen av dessa. Det här blir ingen rolig eller inspirerande följetong. Min vilja att kunna mäta mig med er som fördriver er tid med vettiga frågor är stor, men livspusslandet och jag är inte riktigt i fas med varandra. Eller så är jag så dum att jag låtit latmasken bita mig.