Man försöker få kontakt med nästan-tre-åringen genom att ropa namnet en gång lite lagom högt för att det ska gå fram att jag verkligen vill nåt men absolut inte surt eller tjatigt. En gång.
"Nej! Sluta!" blir svaret.
Respekt...?
PS: Jag väljer att inte tänka på hur denna väna lilla människa kommer svara i tonåren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar