Ingen jättepositivt klingande boktitel kanske, men jag famlar lite i mörkret efter minsta lilla grässtrå av självhjälp...
Vardagen är här och jag ska egenhändigt se till att två små (och jag själv) blir mätta, rena, pigga och redo för sin dag - alla på olika ställen.
Risken att jag bokstavligen ska tjata ihjäl mig är väl inte direkt överhängande, men det kommer ju tjatas vilket i sin tur kommer sinka takten för alla vilket kommer framkalla fula ord som bara dumma mammor säger. Jag skulle önska lite mer tålamod på morgonen för att slippa känslan av att ja, idag är dagen här då jag verkligen kommer tjata ihjäl mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar