09 april 2013

En sorgens dag...

Det är så ledsamt här ikväll. Från hjärtat, olyckligt jämmer blandat med tröstlös högljudd gråt. Det gör ont att på nära håll bevittna sådan sorg. Man försöker finnas nära. Trösta. Men det känns som att man inte räcker till när livet och allvaret knackar på. Trots att det i sammanhanget känns som futtiga ord försöker man ändå:

"Han har levt ett bra liv. Han har det bättre där han är nu." Ikväll kramar vi om varandra och tänder ett ljus, 7-åringen och jag.

Han var en mycket tapper guppy.



31 mars 2013

Längsta påsken ever...

Alltså det är ju trevligt att vara ledig, absolut. Och sedan i skärtorsdags har den här familjen hunnit med mer än vad den gör under en vanlig hösttermin. Barnen ha bråkat ungefär så mycket också. Alltså går jag och lägger mig kl nio (kroppsklocketid) fast uret mallar sig och påstår att det är sommar.

Imorgon är det tredje dagen och jag hoppas på en humörmässig uppståndelse från min sida. För hur mycket den där snickarsonen än led på korset så slapp han i alla fall martyrskapet hos två trotsungar som "inte fått nåt godis alls" och "aldrig får göra nåt kul" och ilskvrålar i en timme efter man varit så jävla dum och tagit med dem på bio och proppat dem fulla med godis, popcorn och läsk.

Gonatt från den, enligt 4-åringen, "dummaste mamman i hela världen". Kom ihåg vart ni hörde det först.


23 mars 2013

Det blir ett jävla liv helt enkelt

Det här att 4-åringar aldrig slutar prata och att de samtidigt är sjukt lättkränkta. Det är lätt att göra fel och trampa på små små tår om man säger så.


18 mars 2013

Djuren är ju också människor

När vi ändå pratar om fisk. Häromdagen skulle vi äta räkor, barnen åt lax. De har ätit räkor förr, men vi brukar liksom inte ha de där oskalade, det blir så kladdigt. Men nu var det precis vad som stod på matbordet.

Båda barnen började med att jubla över räkornas gullighet. Sen insåg de att de inte levde längre.
4-åringen: MAMMA! Det är någon som har DÖDAT räkorna!!
7-åringen: Hur kan man bara döda räkorna?! De ville ju bara leva ett GOTT LIV!

De levde ett gott liv. Det blev gott för mig. Och guldstjärna för att jag valde att inte påminna om innehållet i de gulliga korvarna och köttbullarna som äts var och varannan dag i det här hemmet.

17 mars 2013

Vansinnet kommer förr eller senare

En av dotterns akvariefiskar har förvandlats till den där i Hitta Nemo, den som inte klarar av fångenskapen i akvariet utan blir besatt av bubblor. "Bubbles! Bubbles! My bubbles!" Den verkar tycka bubblor är väldigt kul helt enkelt.

Sen att jag sitter i evigheters evigheter och glor in i akvariet och blir upprymd över att den nya randiga fisken vågar kika fram från sina gömställen. Jag inser att jag och bubbel-gillar-fisken har mer gemensamt än vad som är önskvärt.


24 februari 2013

Oskyldigt anklagad

Jag har inte ens klivit upp ur sängen. Maken är i köket med ungarna och fixar frukost. 7-åringen är arg och skäller och svär (oklart varför) och anklagar MIG för att vara dum och för att något (oklart vad) är MITT fel (hur?).

Nej, jag tänker inte äta frukost med familjen den här morgonen.


04 februari 2013

Mentala ordningen återställd

Jag har kollat på Familjen Annorlunda. Nu har jag funnit en inre frid. Dagens konstanta 4-åringstjat och nedstökande och röjande var en goddamn dans på rosor, nu vet jag det.



Mentala ordningen återställd

Jag har kollat på Familjen Annorlunda. Nu har jag funnit en inre frid. Dagens konstanta 4-åringstjat och nedstökande och röjande var en goddamn dans på rosor, nu vet jag det.



Tack Försäkringskassan! Tack som fan!

Tack för att ni myntade "Vabruari". Nä, jag tänker inte gå på den där om att "det är så många småbarn som är krassliga just i februari. I blame you!! För jag har vabbat alldeles för pigg unge den här dan och nu vill jag gå och ta en dusch och få vara ifred och få slippa att fira alla jävla lillebröder som vi tydligen har i den här familjen!!!

Om jag ser fram emot skola/dagis/jobb imorgon?
En smula.



24 januari 2013

Navelsträngens baksida

Ibland är det svårt att se vart den dumma mamman slutar och den dumma ungen börjar.

Det är klart, det finns de personer som påstår att alla beteenden hos barnen är föräldrarnas fel.
Jag tycker de personerna är dummast av alla.

20 januari 2013

Still going stupid

Jaha, det passar att dyka upp nu?

Jamen va fan, livet har gått upp och ner. Humöret har gått upp och ner. Bara detta att vara en dum mamma har varit konstant. Jag har inte riktigt orkat med er, det har varit jul, en lägenhet skulle omstruktureras. Jag har haft på mig pyjamasbyxor nästan hela tiden, inte vill ni se mig så heller.

Under min frånvaro har jag bara hängt på en enda plats på internettet. Ett rum där alla är vänner utan att nödvändigtvis någonsin ha träffats. Där det ventileras och stöttas. Ingen fråga är för konstig, för liten, för stor, för pinsam. Det finns ingen som är dömer dig. Det är ett andningshål. Och där har jag varit, i pyjamasbyxor och flottigt hår, och min önskan inför detta år är att jag ska hitta tillbaka till er lite också.