29 maj 2012

”Men mamma, nu får du skärpa dig ...

... och om du är riktigt duktig får du säkert en leksak.”

Är det nåt man vet så är det att man har varit löjlig och nojat sig lite för mycket över ett tandläkarbesök när man blir tilltalad av 6-åringen på det här sättet.

Och nån leksak fick jag inte heller. Om man inte väljer att se fakturan som en present.

28 maj 2012

Dumma mors dag

Jag fick frukost på sängen, blommor, en familj som sjöng Ja må hon leva som man såklart alltid gör på mors dag, en fin present från min man, många små hempysslade presenter från mina barn. Alla var glada. Det hela var högst overkligt.

Sen ville den lilla ungen hoppa i sängen och landa på mig med sina hårda små knän. Jag kände att mina revben inte tyckte om just den leken så jag bad henne sluta. Vips fick jag höra Dumma mamma och så var allt som vanligt igen.

Men humöret höll i sig rätt bra ändå under dagen. Jag tror det är bäst för hela familjen om jag får starta varje dag på det sättet.


21 maj 2012

Utvärdering: morgonrutiner - tillägg

Det kan hända att brandmän inte är den yrkeskår vars effektivitet man ska eftersträva trots allt. Det är nog flygvärdinnor som är det stora föredömet. 

Kabinpersonal måste vara bäst lämpade för att handla effektivt med ett leende på läpparna trots att de får ta hur mycket skit som helst, ständigt beredd på en krasch. Jag har inte lika tjusiga kläder, men det är i sammanhanget en baggis att ordna. Kanske är inte kostymen helt avgörande heller. 

Imorse tog jag ett första steg mot denna nya insikt. Först såg jag helt enkelt till att ge luft åt mig själv. Then assist any children.

Va sa du? Om det gick bättre? Absolut inte
Men det gick inte direkt sämre heller.

17 maj 2012

Utvärdering: morgonrutiner

Under en testperiod har vi angripit problemet "morgonstress" med lite olika lösningar. Ett experiment som man ej bör utföra om man

1. sovit mindre än åtta timmar
    (barnen ska sova minst elva timmar, eller de ska i alla fall vara tysta så länge)
2. inte ätit frukost
3. är på allmänt jävla dåligt humör (vilket kan likställas med att vara född helt utan tålamod)

Metoderna som testats har i stora drag innehållit bland annat:

- Att exemplariskt förbereda allt kvällen innan - för både stora och små. Inte ens brandmän har så bra förutsättningar att komma iväg snabbt.
- Att göra allt själv på morgonen medan barnen äter frukost och bråkar om vem som får gömma sig bakom flingpaketet.
- Att låta tv:n underhålla barnen medan man själv springer runt i cirklar.
- Att tjata tills man nästan tappar rösten.
- Skrika och svära (jag ska lägga en femtilapp i svordomsburken, dels för att jag är skyldig det och dels för att ha lite marginal)
- Att inte tjata ett dugg utan bara hålla sig lugn, sansad och ställa sig förstående till att dockbebisen måste äta sin pärlgröt först och Humlis (osynlig inneboende) måste ha allt förberett inför dagen för att klara av att ta hand om bebisen medan Madicken (mamma till dockbebisen, dotter till mig, jag är Kajsa) är på skolan (dagis) och Madicken måste ha med sig Fiffi och blomsterfröna-telefonen annars kan hon inte ringa hem till Humlis och fråga hur det går (hon är en bättre mor än jag någonsin kommer bli) och snurrklänningen måste med till skolan (dagis) eftersom det är rena klädbyte á la melodifestivalen på det där bygget ibland (har i alla fall alltid varit för min avkomma) och sen råkar man kalla Madicken vid sitt riktiga namn och det är oförlåtligt och Madicken (!) sätter sig under ett bord och surar och vägrar komma ut och man får fjäska och ge sig på så många punkter att man till slut känner att man sålt sin själ till djävulen själv.

Resultatet: Alla metoder får underkänt eftersom ingen av dem gör att familjen kommer iväg i tid. Möjligtvis har några av dem en mer positiv inverkan på barnens humör, men ingen av dem påverkar tiden på något sätt, allt tar jättelång tid. Och detta att inte tjata, det gav 45 minuters försening och en stressnivå hos mamman så hög att hon sprang runt som papapadia-fågeln på jobbet - när hon väl en gång kom dit.

Be careful out there!

10 maj 2012

Varför? Varför!!

Vi bor på 96 m2. 96. Vi flyttade från 50 för att det var för litet. Nu kan vi bre ut oss.

Nu kan vi bre ut oss säger jag!!

Så varför ska alla röra sig på samma kvadratmeter samtidigt då?! Framför allt ni småttingar - dela upp er!!! Är systern dum och puttas? Kliv ett steg åt sidan då, hur svårt ska det vara. Dessutom är vi alla begåvade med hyfsat normal hörsel, så varför måste man skrika hela tiden? Ljudet kanske går lite sakta, men det är inget problem när det ska färdas en meter.

09 maj 2012

Just ja, du finns ju också

Förlåt bloggen att du blivit lite förbisedd, jag har varit upptagen med att leka vuxen. Jag har bl.a. planterat om blommor och bytit gardiner. Det kändes inte helt komfortabelt.

Men jag är fortfarande dum, det blir du väl glad att höra. Och små treåringsnävar har börjat boxas samtidigt som man får höra att man är just dum. Annars hade det varit lätt att missa antar jag.

Så nu har jag sagt hej, och du kan dämpa dig. Ingen mening att du också ska börja boxas och säga fula saker. Det är lite att stå i nu bara. Vi kanske kan höras till helgen?