Okej. Planet störtade inte. Jag kom fram i ett stycke, jetlaggad och inslängd i 38 graders hetta och 61 procents luftfuktighet. Så nu är jag i King of Prussia.
Är det såhär alla ensamstående har det varannan vecka? Går på promenad, shoppar, äter crepes med nutella till lunch och känner ett konstant styng av saknad efter barnen? Jag hoppas jag aldrig hamnar i den situationen. Fast det där med nutella-crepsen är såklart ett plus...
Snart bara kvällen kvar av den här dagen. Sen börjar en jobbvecka, och jobbveckorna brukar gå fort. Hoppas de gör det även på andra sidan Atlanten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar