Det är jobbigt att åka ifrån familjen även om den gör mig skogstokig ibland. Och det får väl ändå vara nån jävla ordning på pappigheten hos yngsta ungen.
När barnen vaknar imorgon (eller innan frukost i alla fall) är jag redan på väg mot USA. Jag kommer inte träffa familjen på en hel vecka. Inte konstigt att jag vill lägga skitungarna ikväll då. Och den här lilla hoppan förklarar att hon minsann vill ha pappa, och jag förklarar att jag minsann vill lägga henne eftersom jag inte får göra det lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag eller fredag. Hon vill fortfarande ha pappa. Då säger jag att jag vill ha en godnatt-, godmorgon- och hejdå-kram innan jag hämtar pappa.
Då knäcks nöten.
Hon gråter. Jag gråter. Hon vill att jag ska vara hos henne hela tiden. Jag tänker att jag hoppas att plan-jäveln inte störtar.
Nu känns allt mycket jobbigare. Och lite lite lättare eftersom det trots allt finns lite kärlek över till dumma mamman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar