20 januari 2014

Ironin alltså.

Vad var det nu jag skrev i förra inlägget. Att det är så roligt med barn? Att det är en sån ynnest att få lyssna på dem? Att de säger så roliga saker? Jag måste varit full.

Det jag hör nu är en arg unge som vrålar "jag hatar den här familjen". Jomen det är ju en rimlig reaktion på det att man måste gå och lägga sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar