Året började med några blogginlägg.
Sen dog akvariefiskarna som flugor (eller dör flugor som akvariefiskar...?). De fiskar som överlevde sjönk i graderna och omtalades endast som "jävlarna". För de var såååå krävande och bara skulle ha mat hela tiden.
Därefter bestämde livet att den här mamman var trött och behövde vila riktigt ordentligt med läkarintyg och allt. Det var svårt, men som med allt annat behöver man lite träning innan man kan bli bra på nåt.
Det blev en vår som jag inte minns. En sommar i stugan som jag saknar och längtar till. En höst då jag känt mig fysiskt och psykiskt stark. En jul som blev den bästa hittills.
Fyraåringen fyllde fem och ville ha släktkalas på ett lekland. Efter viss övertalning kunde hon gå med på att ha kompiskalas där istället.
Sjuåringen fyllde åtta och planerade sitt eget kalas i detalj. Bara att ta emot listan och bocka av allt eftersom.
Barnen har fortsatt med sitt gränstestande, föräldrarna har fortsatt med sitt tjatande, allt blir bara lättare och lättare ju större de blir.
Ja. Det är väl ungefär vad som hänt. Det är ju inget jättespännande liv man lever liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar