13 februari 2012

Post-fjällen-syndrom, del 1

Trots att jag bara varit med om detta en enda gång känner jag en stor sorg och saknad. Inget jag kräver dagligdags eller så, men ibland skulle kännas bra. Några gånger om året. Fasen vilken lycklig människa man skulle vara...

För jag har aldrig varit med om maken till välorganiserad tillvaro innan. Att ungarnas glassparty går av stapeln samtidigt som de vuxnas after ski! Jag hörde vid hämtningen att det fanns vuxna som tog tillfället i akt och åkte skidor. Det hade man ju också kunnat göra, men jag tror mitt sinne vann på att svinga en bägare och skråla pinsamt högt till dålig musik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar