Man bygger upp jordens energidepå. Man är på topp, sådär som Zlatan antagligen känner sig ni vet, hela tiden i flera dagar.
Det tar tid att bli så pigg. Det gäller att äta bra, motionera och gå och lägga sig i tid flera kvällar än bara en. Att hitta den där balansen mellan jobbet och hemmet och att ha kontroll. Känna att man räcker till och kan ta sig tid. Walking on sunshine.
Men det tar inte mer än en kvart för en trotsig sexåring att slå hål på energibehållarna. Allt bara väller ut på nolltid vilket försvårar restaureringsarbetet som följer. Man är som Fukishima rent emotionellt. Alla håller sig på avstånd och det analyseras om vem som är skyldig till haveriet.
Om skitungen somnade halv sju av ren utmattning efter en tvådagarsilska eller om hon helt enkelt sovit för lite det senaste spelar ingen större roll. Vi har alla lite tid igen att ladda om och fylla våra depåer på nytt.
Har på känn att en trotsig sexåring kan vara snäppet värre än en trotsig femåring, men jag har ändå en känsla av att jag förstår precis vad du menar! Dessvärre lyckas jag sällan hinna ta mig hela vägen upp till toppen mellan sammandrabbningarna med Storasyster ;-).
SvaraRaderaHärlig blogg!
Tack MammaMu!
SvaraRaderaHoppas att femåringen din helt enkelt kör sin trotsperiod i förskott. Man skulle ju klara sig utan dem...
Sen verkar det som att jag kommer misslyckas kapitalt med återhämtningen den här gången. Jag ropade hepp och trillade i ån, tog ut segern i förskott, faceplantade å det grövsta. Men bättre lycka nästa gång.