12 februari 2014

Tror det klassas som krigsskada

Man kommer till jobbet, hänger av sig jackan, tittar ner på magen och ser en intorkad brunaktig fläck. Första tanken är självklart: Ånej - bajs!

Mina barn är nu fem och åtta år. De mest kritiska åren är alltså över och jag vågar nog påstå att jag passerat stadiet då man råkade gå ut bland folk i nerbajsad tröja. Men hjärnan har inte riktigt hängt med. Den stackarn har väl blivit helt nedbruten av åtta års osammanhängande sömn. Och faktiskt så räcker det nog med en endaste liten bajsincident för att känna sig traumatiserad för livet. Alltså reagerar den helt spontant, och med ett förvånansvärt stort lugn, då den sammanfattar situationen som att jag blivit en sån där person som går ut bland folk lite till vardags men inte bryr sig nämnvärt om personlig hygien.

Vad fläcken var för något? Ingen aning, men det varken luktade eller smakade bajs.

(Men skärp dig för fan det är väl klart att jag inte smakade på bajset, det blev ett snärtigare avslut på det sättet. Nån jävla värdighet har jag väl kvar i kroppen.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar