Den här veckan ligger Brigitte Bardot i bordskalendern och skriker mig rakt upp i mitt slitna ansikte: Jag är stolt över mina rynkor. De är livet i mitt ansikte.
Visst, jag kommer väl sitta och glo på rynkorna en dag och se tillbaka: De här fick jag magsjukevintern 2010. Den här kom första svängen på akuten. Här var kruppnatten. Aah, 6-årstrotset...
Men jag kan ändå inte komma ifrån att jag gärna skulle slippa detta slitage. Men tydligen är man dömd till: zombie nu - betala senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar