24 juli 2012

Grattis i efterskott!!

Förlåt bloggen, jag missade din 1-årsdag. Eller jag kom ju ihåg den och så, jag var bara upptagen med att semesterstressa och skälla på barn och sånt.

Du ska veta att jag är glad att jag har dig, även om jag har svårt att visa det. Det är tyvärr ett återkommande problem gentemot alla i min omgivning. Du har ändå orkat lyssna på mitt mamma-ältande, och jag antar att det blir mer av den varan framöver, vi är på intet sätt färdiga med varandra, du och jag.

Men du har även lekt lite psykolog och fått ta del av problem och frågor som är lite större än hur många låtsaskompisar som ryms i en hiss eller hur många svordomar som är skadliga för små grytor. Det har varit en hel del ledsamheter i mitt liv den här vintern och du har hjälpt mig kommunicera detta till många jag tycker om men inte haft kraft nog att ringa till själv. Stort tack för det!

Sen är det klart att du är lite full i fan också. Ljuger om att du har goda råd om barnuppfostran och husmorstips. Vet du hur ofta folk frågar om hur man får bort chokladfläckar från soffan? Och du som snarare stjälper än hjälper där.

Men tack för det här året!
Det vara bara det jag ville säga.


16 juli 2012

Bitter****a

Det går i rasande fart och jag vet inte hur jag ska få stopp på det. Jag känner att jag håller på att bli jävligt grinig och bitter och sur. Kanske är det en del av det här att ha semester, kanske är det att de dåliga nyheterna aldrig upphör, kanske är det gammal skit som slår tillbaka, igen.

Fast det är inte bara dåligt humör. Det är oro också. För allt. Familj, vänner, alla val man ställs inför hela tiden, den allt sämre miljön. Pricken över i:et kom precis när jag skulle boka tågbiljetter åt familjen, och insåg att det är mycket billigare att hyra bil än att åka tåg. HUR FAN SKA MAN GÖRA FÖR ATT GÖRA RÄTT!!???

Det enda jag kan göra är fel, så då kan jag lika vältra mig i Weltangst*.
För på måndag är det jag som har två hyrbilar.





* (Googla...)

11 juli 2012

Knark

Det finns ju stora fördelar med det stora landet i väster: mackorna och hasselnötsmjölk i kaffet. Även det blaskigaste kaffet kan lyftas med hasselnötsmjölk. Jag älskar hasselnötsmjölk.

Frågan är: Hur mycket hasselnötsmjölk kan man ta med sig hem? Och hur bär man sig åt för att hålla den för sig själv? Ungarna har ju inte börjat dricka kaffe än.

08 juli 2012

Vem är den där Preussen egentligen?

Okej. Planet störtade inte. Jag kom fram i ett stycke, jetlaggad och inslängd i 38 graders hetta och 61 procents luftfuktighet. Så nu är jag i King of Prussia.

Är det såhär alla ensamstående har det varannan vecka? Går på promenad, shoppar, äter crepes med nutella till lunch och känner ett konstant styng av saknad efter barnen? Jag hoppas jag aldrig hamnar i den situationen. Fast det där med nutella-crepsen är såklart ett plus...

Snart bara kvällen kvar av den här dagen. Sen börjar en jobbvecka, och jobbveckorna brukar gå fort. Hoppas de gör det även på andra sidan Atlanten.


06 juli 2012

Knäcka nöt

Det är jobbigt att åka ifrån familjen även om den gör mig skogstokig ibland. Och det får väl ändå vara nån jävla ordning på pappigheten hos yngsta ungen.

När barnen vaknar imorgon (eller innan frukost i alla fall) är jag redan på väg mot USA. Jag kommer inte träffa familjen på en hel vecka. Inte konstigt att jag vill lägga skitungarna ikväll då. Och den här lilla hoppan förklarar att hon minsann vill ha pappa, och jag förklarar att jag minsann vill lägga henne eftersom jag inte får göra det lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag eller fredag. Hon vill fortfarande ha pappa. Då säger jag att jag vill ha en godnatt-, godmorgon- och hejdå-kram innan jag hämtar pappa.

Då knäcks nöten.

Hon gråter. Jag gråter. Hon vill att jag ska vara hos henne hela tiden. Jag tänker att jag hoppas att plan-jäveln inte störtar.

Nu känns allt mycket jobbigare. Och lite lite lättare eftersom det trots allt finns lite kärlek över till dumma mamman.


02 juli 2012

Bajsblogg!!

DU ÄR DUM!!!

Här har jag äntligen skrivit ett inlägg där jag för en gångs skull är en vuxen med lite koll på läget, eller i alla fall lite mer koll än iPhone-pappan vars ungar rev ett tåg med plastpåsar över huvudena. Men nejdå, det är såklart läge för censur. En gång dum mamma, alltid dum mamma, och ingen ska få möjlighet att tro annat.

(Okej, jag kanske satt och skrev det inlägget på min iPhone och undvek min barn ungefär samtidigt som iPhone-pappan satt och var upptagen med att ignorera sina ungar, men det är en helt annan diskussion.)