28 februari 2012

"När ska du sluta se ledsen och trött ut?"

Det undrar 6-åringen. Och ja, jag ser ledsen och trött ut och tänker se ledsen och trött ut så länge det behövs. Jag kommer inte vara ledsen och trött hela tiden, men emellanåt, när verkligheten vill ha lite extra utrymme.

När jag skrev det här inlägget hade jag blivit en generation äldre, den sista av min gamla hade gått bort. Men två föräldrar var kvar, och nu var det de som var de gamla. Två personer mellan mig och det att vara äldst i en släktkedja. 

77 dagar efter nämnda inlägg blir jag faderslös. 77 dagar. Återigen en måndag eftermiddag. Den här gången fanns inget utrymme att ge upp tid som man inte trodde man hade. En pappa som aldrig gjort något förhastat fick plötsligt väldigt bråttom, och på ett sätt var väl det lika bra.

Men jag har inte bråttom med att sluta vara ledsen.
Det trötta kan jag däremot ge upp.

25 februari 2012

Ljuvlig och jävlig

I nästan tre och ett halvt år har jag ansett mitt lilla barn vara ljuvligt. Inte hela tiden, men på det stora hela. Glad, söt och lätt att handskas med.

Nu är jag mer villig att ändra vokalens uttal i det ordet en aning för jag blir fanimej tokig på ungen.

Fortfarande glad och söt. Men lätt att handskas med? Not so much.


16 februari 2012

Motvals snorvalp och dum mamma

Jag påbörjade ett inlägg om yngsta avkomman som blivit så tvärtemot den senaste tiden att man känner sig totalt manglad av allt trotsande varje kväll. Det var ett underhållande litet inlägg om vissa meningsutbyten som skett det senaste dygnet mellan henne och mig. En unge som verkligen tar sig ton helt plötsligt och ger såna svar så man häpnar och undrar om hon har falskleg för att verka yngre.

Men näpp. Det var ingen mening av avsluta det inlägget. Det verkar inte alls som att hon ändrat beteende och börjat klippa navelsträngen. Det var tydligen bara feber.

15 februari 2012

Post-fjällen-syndrom, del 2

Saknar maten. Och att inte vara mat- och/eller diskansvarig varje dag.
Och det dagliga vinet som piffade upp vilken spagetti och köttfärssås som helst och förlät oss våra skulder.

13 februari 2012

Post-fjällen-syndrom, del 1

Trots att jag bara varit med om detta en enda gång känner jag en stor sorg och saknad. Inget jag kräver dagligdags eller så, men ibland skulle kännas bra. Några gånger om året. Fasen vilken lycklig människa man skulle vara...

För jag har aldrig varit med om maken till välorganiserad tillvaro innan. Att ungarnas glassparty går av stapeln samtidigt som de vuxnas after ski! Jag hörde vid hämtningen att det fanns vuxna som tog tillfället i akt och åkte skidor. Det hade man ju också kunnat göra, men jag tror mitt sinne vann på att svinga en bägare och skråla pinsamt högt till dålig musik.

11 februari 2012

Hej bloggen!

Känner du dig bortglömd nu igen? Ingen fara, jag är snart tillbaka. Har lite annat att stå i just nu bara. Fläskläpp, after ski, krama björnbusar, familjekonflikter i vitt landskap, febrig unge, dricka vin, såna grejer. Allt är så rackarns utmattande att jag får helt enkelt be om att få återkomma när jag orkar gnälla över nåt igen.



03 februari 2012

And the winner is....

.... not me!!

Glad mamma hämtar glad unge hos glad kompis. Glad unge vägrar vara glad unge om hon inte får klättra hela vägen hem. Glad mamma blir tjatig mamma. Glad unge blir arg unge. Tjatig mamma blir arg mamma.

Arg unge är arg hela vägen hem. Arg mamma är arg hela vägen hem.

Arg unge blir ledsen. Ledsen unge blir glad. Arg mamma blir ledsen. Ledsen mamma blir tillfälligt glad. Glad unge somnar. Tillfälligt glad mamma transformeras till ihållande arg mamma. Arg mamma är mogen nog att hämnas genom att köpa godis och äta upp allt på en gång. Arg mamma vet om att det är torsdag. Arg mamma åt för mycket godis.

Illamående mamma funderar på vem som vann.