30 september 2011

Jag heter Hallinen och jag är en Wordfeud-knarkare

Alfapet har aldrig varit roligare. Eller ja, egentligen har Alfapet aldrig varit roligt, men nu är det jätteroligt! Tack vare Wordfeud.

Helt genialiskt. Gott om tid att klura ut ord utan att nån sitter mitt emot och bara "åååh, men kom igen då och lägg nån gång", och så kan man chatta. Inte så mycket såklart, man måste ju koncentrera sig, men ändå, så trevlig att säga "hej" och psyka lite och säga "tjohoo" eller "fan".

Fast det är klart, jag hade sluppit bli påmind om vilken dålig förlorare jag är om jag hade skippat Wordfeud. Att leda matchen men ändå bli totalt utklassad av att PLACKEN placerades på rätt ställe och gav över 250 poäng, det rubbade mina cirklar totalt. Men grattis som fan, jätteroligt. Verkligen.

28 september 2011

Sitt still för faan!

Allvarligt talat, jag orkar inte med mer spring vid matbordet. Om du bara höll dig på din plats skulle det bli lugnare för alla. Du är inte den enda i den här familjen. Om du blir lugnare av det så sitt i knät då, innan du driver mig till vansinne. När du flyger runt på det där sättet far ju alla andra runt efter dig, så skärpning.

Jag tycker faktiskt det är lite dålig stil. Du bor i min lägenhet, kräver en massa, ska vara med hela tiden. Visst, jag är tacksam över hjälpen på mornarna men du kanske kan försöka bete dig på kvällskvisten också. Mina ungar blir lugnare om du inte flyger iväg medan vi sitter och äter och jag har svårt att hålla koll på dig eftersom du faktiskt är osynlig. Så snälla Humlis - skärp dig!



26 september 2011

Mamma = näsduk

Kul att vara på väg till jobbet och bara sådär i farten se snorspåret i höfthöjd på tröjan.

Trodde jag blev gosad med medan jag stod och pratade med dagisfröken...






24 september 2011

Bokmässa-schmokmässa

Hela Göteborg, alla som nånsin skrivit en bok och varenda bibliotekarie i hela Sverige har tryck in sig i Svenska Mässans lokaler. Där försöker dumma mamman ta sig fram med två barn och barnvagn.

Tror i och för sig inte att det var helt tydligt vilket sorts ekipage vi var, men det var mycket fluffigt rosa, inklätt i ballonger och flaggor och lät ganska mycket. Ju längre tiden gick desto mer godisklibbigt blev ekipaget och även alla i omgivningen som råkade snuddas. Till slut dök asfaltskritor upp och det ingav en känsla av att det är dags att gå hem.

Nästa år ska det bokmässas igen - fast utan barn.

20 september 2011

Självdiagnos på nätet

"Sömn föder sömn. Sover man för lite så minskar viljan att sova men tröttheten ökar, liksom gnälligheten och hela barnets (Läs: dumma mammans) utveckling går på sparlåga."

Ett Anna Wahlgren-forum förklarar vad det är för fel på mig. Jag som trodde att det var hösttrötthet...

16 september 2011

Effektiv logistik

Man hinner knappt blinka så sitter stövlarna på små fötter. Och korta ben och kort morgonhumör stegar på snabbt trots mild protest.

Vems förtjänst kan detta vara? Jo Humlis! Humlis kan flyga och är skitsnabb. Det är bra för då kläms han (eller hon) inte i dörrar eller körs över av barnvagn - som annars är så lätt hänt. Dessutom ligger han (eller hon) alltid steget före, och man måste ju komma ikapp till vilket pris som helst - hur skulle det se ut annars?

Ja, jag vet inte hur det skulle se ut. Jag vet inte ens hur det ser ut nu, Humlis är ju osynlig. Trots det är han (eller hon) mitt absolut största stöd på vardagsmorgnarna.

13 september 2011

Prosit och Butter


Treåring med rinnig näsa som nyser hela tiden får man väl stå ut med.

Treåring med rinnig näsa som nyser hela tiden samtidigt som hon springer runt i lägenheten och äter majskolv som sprids fint på väggar och möbler vid varje atjoo, det tycker jag inte att man behöver stå ut med.


10 september 2011

Äntligen husmorssemester igen!!!

Papporna lämnas hemma med barnen. Mammorna åker till annan ort och vinlunchar, vänskapar och vistas på hotell. Och spelar Mr Vain vare sig man vill det eller ej...

Vi har världens bästa tradition.
Vi är så glada och laddade innan att jag alltid är orolig att det ska bli platt fall.

Men såna tankar är ju bara nonsens, det vet jag ju för jag känner er och nu har vi haft den här traditionen några år och det blir fanimej roligare för varje gång tror jag.

Söderhamn - bring it on!

05 september 2011

Asså, tack! Det var det jag skulle säga.

Om nån säger till mig att "jag läste din blogg" och sen svänger sig med kraftord som till exempel rolig, bra inlägg eller annat som är svårt att ta till sig, då blir jag lika generad som femåringen när man frågar henne om hon fortfarande är kär i Eric Saade eller Harry Potter.

Istället för "Ööh", "Aha" och "Hehe" följt av panikartat bytande av samtalsämne borde jag såklart sagt "vad roligt att höra att du läst min blogg!" och "TACK!"



01 september 2011

Hej!

Hur mår du? Jag mår bra.

Jag skriver det här brevet till dig eftersom jag aldrig ringer eller åker och hälsar på.

Min hatkärlek till sociala medier är stor; på ett sätt tror jag de tar bort det riktiga kontakt-i-verkligheten-livet, på ett sätt tror jag de räddar många från att bli lappsjuka. Nu används alltså detta forum som ett substitut för brev med frimärke. Eller ett telefonsamtal.

Sedan det började dyka upp små blonda rosa människor i vårt hem har det blivit drastiska förändringar i det sociala livet. Jag kan naturligtvis inte tala för min bättre hälft i den här frågan men jag är rätt säker att han håller med. I vilket fall är det här mitt brev, han får skriva sitt eget.

Det kom ju självklart in nya vänner i mitt liv i och med förvandlingen till "mamma".
(Tack för att det funnits utrymme att ventilera knasiga frågor som jag aldrig hade vågat ventilera med barnmorskor eller förskollärare.)

Sen finns det de som man delat halva sitt liv med och som nästan vet lite väl mycket om en.
(Tack för att ni finns kvar och för att det funnits utrymme att ventilera knasiga frågor som jag aldrig hade vågat ventilera med barnmorskor, förskollärare eller folk som bara känner mig i rollen som "mamma".)

Innan barnen var vi så unga och fågelfria och hade alltid pengar till öl och nudlar. Det var konserter, bio, måndagsmiddagar, rom- o cigarrkvällar, hemgjort rödvin o popcorn, paraplyträd, maskerader, festivaler, a-kassa på sommaren, schlagerglitter på våren, öl och sällskap året om.
(Tack för att ni gjorde mina tidiga år i staden så vansinnigt roliga och dekadenta.)

Det finns fortfarande de som lever sitt dekadenta liv i våra gamla kvarter men med fast jobb och köpevin - och det går inte att hålla jämna steg med de när det gäller.
(Tack för att jag får glädjefyllda tillfällen att försöka hålla jämna steg med er.)

Ibland verkar tiden inte spela någon roll. Ett styng av dåligt samvete kan ge sig till känna för att det var så länge sen sist, men det behövs ingen tid att hitta tillbaka.
(Tack för att vi kan prata och lyssna och analysera och berätta tills rösterna blir hesa.)

Det sägs att blod är tjockare än vatten. Vilken härlig garanti!
(Tack för att ni kommer finnas kvar som ordspråket lovat.)

Du vet hur det är, det hoppas jag i alla fall. Jag vill ringa, men det tar minst en timme. Jag vill hitta på spontana grejer på kvällen, men då är det dags för barnprogram, middag och kvällströtta barn. Istället håller jag tummarna för att du kommer finnas kvar när jag/vi/alla kommit ur bubblan som småbarnsåren är. Tiden spelar allt mindre roll för mig och jag hoppas det är samma för dig.

Om du tror att jag drar mig undan så stämmer inte det, jag försöker bara hålla näsan över ytan och klara av vardagens pusslande.

Nu bör jag ju ringa ett och annat samtal och skicka ett par brev. Det finns ju svåråtkomliga människor som lever sitt sociala liv i den riktiga världen utanför world wide web, och som inte nås av mitt budskap här.

Jag ska bara...